Bas i Funchal: bil eller buss till levadorna?
Jag landade i Funchal med en lätt ryggsäck, stora ögon och noll tålamod att sitta still. Levedor ropade. Men hur tar man sig bäst till dem en hel vecka när man bor i stan? Hyra bil och gasa upp till molnen på egen hand, eller luta sig mot Madeiras bussar och låta någon annan sköta kurvorna? Jag testade båda, brände mig ibland (inte bara av solen), och räknade på vad som faktiskt lönar sig. Kort version: det beror på hur många turer du vill hinna och hur mycket du gillar frihet vs frid. Lång version: häng med 👇
Madeira är i princip ett berg som sticker upp ur Atlanten. Funchal ligger mjukt och soligt, men nästan alla kända levador och toppar kräver att du tar dig ut ur stan, ofta upp över molntäcket. Med bil betyder det serpentiner, tunnlar och utsikter som gör att du glömmer blinka. Med buss betyder det tider att passa, byten och en mer långsam rytm där dagen planeras runt avgångar. Båda sätten funkar. Båda har sin charm.
Kostnaden då. Hyrbil en vecka i Funchal i mellansäsong landar ofta kring 35–55 € per dag för en liten bil med manuell låda, inklusive grundförsäkring. Lägg på bränsle (runt 1,6–1,8 € per liter när jag var där), plus eventuell parkering i Funchal om ditt boende inte har garage. Bensinen för en typisk vandringsvecka? Säg tre heldagar i bergen med tur och retur 70–100 km, och två halvdagar runt östra sidan – då hamnade jag på cirka 25–40 € i bränsle totalt. Parkering i centrum kostar några euro per timme dagtid, men många boenden fixar egen plats eller kvällsrabatt. Summerat: en vecka med bil kan bli cirka 320–450 € allt in, om ni är två blir det ganska snällt per person.
Bussen kan se billigt ut på papperet, och är det ofta också. Stadsturer inom Funchal på GIRO-kortet kostar småpengar, och regionala bussar (Horários do Funchal, SAM, Rodoeste) ligger vanligtvis på 3–7 € beroende på sträcka. En tur till Santana för Caldeirão Verde? Runt en timme och lite till, priset likt en lunchsmörgås. Men räkna också tiden: bussar går mer sällan på helger, vissa linjer har få avgångar, och populära vandringar som PR1 mellan Pico do Arieiro och Pico Ruivo saknar reguljär buss helt upp till startpunkten. Där blir det taxi eller organiserad transfer.
Flexibiliteten är det stora plusset med bil. Jag körde upp till Paul da Serra tidigt, gled in i moln som kändes som bomull, och var först ut på Levada do Alecrim. När vädret slog om (det gör det ofta mitt på ön) svängde jag i stället ner mot Ponta do Sol där solen höll ut. På bussdagarna blev tempot lugnare: en frukost i stan, en buss upp mot Queimadas för Caldeirão Verde, lång fika efteråt, sen hem i eftermiddagstrafiken. Mysigt, men mindre spelrum när prognosen flippar.
Säkerhet och körkänsla då. Vägarna är bra, tunnlarna är många, men gamla kustvägar och små byavägar kan vara smala med branta kanter. Har du kört i norska fjordar eller på vägar i Lofoten? Samma vibbar men med subtropiskt grönt och fler bananplantor. Automatlåda är skönt i backarna, men liten manuell är vanligast och helt okej. Parkering vid leder är oftast gratis men kan bli trångt mitt på dagen vid klassiker som 25 Fontes/Risco (Rabaçal). Starta tidigt så slipper du köa både på vägen och på leden.
Och bussnätet? Funchals stadsbussar tar dig lätt till Balcões/ Ribeiro Frio-området via byten, och österut mot Machico, Caniçal och starten av Ponta de São Lourenço. Till västra sidan och högplatån Paul da Serra blir det knepigare – avgångar är färre och tiderna passar dåligt för en lång vandringsdag. Räkna också med att hållplatserna inte alltid ligger precis vid ledstart. En halvtimmes extra promenad längs väg eller stig är inget problem om du har energi kvar, men planera det i tidsbudgeten.
Så vad lönar sig för en vecka i Funchal? Om ditt mål är tre till fem levador utspridda över ön, plus en toppdag mellan Pico do Arieiro och Pico Ruivo, kommer bilen nästan alltid vinna i både tid och upplevelse per timme vaken. Om du mest vill göra två större vandringar, blandat med bad, marknader, botaniska trädgårdar och kvällar i Zona Velha, fungerar bussar toppen – och du får mer budget kvar till espetada och passionfruktstårta. Min egen favoritlösning? Hyra bil tre av sju dagar och köra buss resten. Då maxar du frihet när den behövs och sparar pengar där det märks minst.
Nyckeln är vädret och logistiken: planera toppar och högplatåer till bil-dagar, och lägg buss-dagar på levador med smidiga anslutningar som Balcões, Levada do Rei och Ponta de São Lourenço.
Ruttidéer och vad som lönar sig när
Okej, låt oss bli konkreta. Tänk att du har en vecka med bas i Funchal. Hur fördelar du dagar och hur blir plånboken gladast? Här är scenarier jag kört och älskat – och exakt när bil eller buss vinner på poäng.
Aktiv vandrare, väderspanare, FOMO deluxe. Du vill hinna fyra rejälare vandringar: Ponta de São Lourenço, 25 Fontes/Risco, Caldeirão Verde och PR1 mellan Pico do Arieiro och Pico Ruivo. Lägg tre bil-dagar utspridda över veckan. Starta med São Lourenço när prognosen visar klar himmel i öst – det blåser ofta men stigen är torr och ren utsikt hela vägen. En annan bil-dag kör du tidigt upp till Rabaçal. Parkera vid toppen och ta den lilla shuttlebussen ner till startpunkten (spara knän för uppförsbacken tillbaka). Tredje bil-dagen blir för PR1: kom före soluppgången till Arieiro för parkering vid radarstationen, vandra hela vägen till Achada do Teixeira och ta taxi tillbaka eller använd en transfer som hämtar vid andra änden. Kvar blir buss- eller blanddag till Santana för Caldeirão Verde – funkar fint eftersom leden börjar nära Queimadas-parken. Summan: med bil tre dagar har du täckt de mest logistik-krävande turerna och låter bussen sköta en som faktiskt passar tidtabellen.
Soft week, bad + grönska + caféhäng. Du vill två levador, kanske tre, och mycket hav. Buss är din vän. Åk tidigt till Ribeiro Frio och gör Balcões-utsikten som uppvärmning, kombinera med en bit av Levada da Serra do Faial. Ta en annan dag österut mot Machico och vidare till Caniçal för att vandra delar av São Lourenço-udden – även halva leden är wow. När ork finns, hoppa på en västlig buss mot Ponta do Sol och plocka upp en bit av Levada do Moinho eller Levada Nova; håll koll på hål i tidtabellen och vänd i tid för att slippa missa sista bussen. Kostnaden per dag? Låg. Friheten? Tillräcklig. Energin? Sparad till kvällarna i Funchal.
Budgettight men otålig. Du vill maxa vandringar till minsta möjliga euro. Gör hybridupplägget: boka hyrbil lördag–måndag eller där priserna är lägst (ibland dyrare helg, ibland billigare – kolla!). Planera in topparna och Rabaçal dessa dagar. Boka i god tid en liten manuell bil, avbeställningsbar, och dubbelkolla försäkring utan överraskningar. Resterande dagar tar du buss till nordost och öst, äter billig och god soppa i Santana, tar med frukt från marknaden i Funchal och kör på. Detta upplägg kapar ofta veckokostnaden med flera hundra kronor utan att du missar de episka lederna.
Regn i bergen, sol vid havet. Så här funkar Madeira: sydkusten (Funchal-sidan) kan vara blå medan molnen tuggar fast över Paul da Serra. Med bil kan du snabbt styra om. Är PR1 insvept i dimma? Byt till Levada do Rei i São Jorge där skogen skyddar och dimman mest känns magisk. Med buss finns mindre svängutrymme – därför är det smart att lägga bussdagar på låglandsleder eller vindskyddade skogar. Jag håller alltid en “plan B-levada” redo i anteckningar, plus en taxi-siffra ifall sista bussen rullar för tidigt.
Små detaljer som gör stor skillnad. Starta tidigt. De populära lederna köar vid passager och trappor efter 10–11. Även parkeringsplatser fylls raskt. Ha med pannlampa om tunnlar dyker upp (Caldeirão Verde tackar dig), och en tunn vindjacka även om Funchal är 23 grader vid frukost. Vatten kan fyllas på vid vissa levador, men räkna inte med det – jag kör två liter per halvdag och en påfyllningsflaska i reserv. Och japp, stavar är guld i långa nedförslöpor tillbaka till bilen.
Städer och strödagar. Att bo i Funchal är halva nöjet. Botaniska trädgården, Mercado dos Lavradores, små espressobarer som serverar bica för mynt. På bussdagar är det skönt att inte behöva leta parkering när du kommer hem trött – hoppa av nära boendet och rulla direkt in i duschen. På bildagar parkerar jag gärna lite utanför centrum och tar en kort promenad ner, det sparar både tid och nerver i rusningstrafiken.
När bussen faktiskt är bäst. Ponta de São Lourenço kan bli kaos med bilar mitt på dagen, och solen där ute kan vara brutal. Att komma med en tidig buss, gå halva eller hela armen och sen rulla hem utan att behöva vänta på skugga i en överhettad bil – magi. Likaså Balcões där parkeringen vid Ribeiro Frio är liten; bussen sätter dig nära och du slipper cirkla.
Och när bilen är klockren. PR1, punkt slut. Också allt som börjar högt på platån Paul da Serra, särskilt om du vill kombinera två kortare levador samma dag. Och är du en person som älskar att jaga kvällsljus över havet från en miradouro – då kommer du tacka dig själv för nyckeln i fickan.
Vägar och väder skiftar snabbt på Madeira. Kolla prognoser och vägstatus på morgonen, undvik gamla kustvägen ER101 i kraftigt regn eller om du är höjdrädd, och lita inte blint på kartappar för bergsvägar. Ingen buss går till startpunkten på Pico do Arieiro – ordna transfer eller taxi i förväg. Ta med pannlampa för tunnlar på vissa levador, och starta tidigt så du inte missar sista bussen tillbaka.
Med bas i Funchal lönar sig hyrbil om du vill göra flera spridda vandringar, särskilt högalpina turer och Rabaçal-området – du vinner tid och frihet. Reser du mer soft, siktar på två till tre levador och gillar stadspuls på kvällarna, blir buss billigare och tillräckligt smidigt. Min guldkombo: tre bildagar för “måste-platserna”, buss för resten – så får du både frihet, flow och fler pastéis i budgeten. Ses på stigen! ✨